den nattliga biografen
låter oss med själens projektor
se på ljuset som ropar
som om det ändå funnes på riktigt

ibland slår maran sitt spett genom maskineriet
tvingar oss upp i dyblöt panik

lugn mitt barn

maror har dåligt tålamod
snart ger den satan upp

själen är beredd att fortsätta filmförevisningen
dina undanskymda, skamsna vittnen
får åter en chans

det omedvetna är exakt