Med en arm höll du om mig
Med den andra klippte du banden
I mitt huvud lyser den fortfarande rött
Den skyldiga, äckliga, förstörda handen
Det kanske kan tyckas sjukt
Men vi äger soffan i vilken det hände
Ofta tänker jag att den är besudlad,
det var i denna du den första bron brände
Men sanning att säga
vad som sjukare är
är att trots allt som sedan hände
är jag fortfarande här.

Sjukt.