han som band dina armar bakåt till dess bröstet var fullt sträckt mot hans, som du tillät att kränkas och böjas och där hans hand utan särskild kraft fick dig att böja nacken bakåt och öppna munnen. du lät dig fyllas. säg, när drunknade du under hans genomsynliga yta.

[krossar glastak och ler mot en sjungande androgyn 
och där du sen vilade i omsorg och omtanke kvävdes du långsamt, trots allt du ville vara att andas fritt. andas häftigt. andas andas andas - blås din varma luft

lämnar nästan stilla det oemotståndliga och]

försätts i vakuum och salpetersyra, hur motsägelsefull är inte du och hur många månar får en jord ha