Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Drottning av ett obestämbart rike

Du,
med bröst som juveler
med en röst från underjorden
kom ge mig lite tröst
ge mig lite tröst
kom säg dom orden,
som gör mig lite mindre ensam

Du,
med ett skratt som från en skolgård
med ögon som gnistrande koraller
kom skänk mig orden
skänk mig orden
som förvandlar vatten till vin

Du,
med en viskning som bara jag hör
med en mun av aprikos
Kom ge mig värme
ge mig lite värme
låt mig få smeka
din smärtans ros

Du,
som ett snöfall mot hårda gator
som en varm och dunig vinterjacka
kom ge mig nåd
ge mig lite av din nåd

Det är du som äger marken

Du,
hallonkvinna
Du,
slånbärsflicka
Maskrosor och tomglas
jag ser i dina spår
spåren av alla urdruckna nätter
alla överfulla askkoppar
all väntan och all längtan
som bara en drömmare som jag kan se

Du,
som vildvin och murgröna
som tjejen på rökrutan
som alltid hade alla svaren
men när hon gick och la sig om kvällen
låg vaken länge
undrande och lite rädd

kom ge mig den sången
ge mig din sång
och jag ska sjunga den
hela långa vintern
hela försvinnande sommarn
och när det blir höst
tända ett ljus
för bara dig

Du,
drottning av ett obestämbart rike
låt mig få kyssa din tiara
smeka ditt diadem
gå dina ärenden
vara din vasall
till gryningen anländer
med ett löfte om sol

Du,
blåbärskvinna
och asfaltros
så mycket verkligare än mina böner
så verklig att du gör ont
och jag, den drömde
som gått vilse i mina spegelsalar
tröttnat på mina oroliga moln
jag väntar på ett regn
kan det vara dig ?

Kanske du är det regn
som ska skölja bort min rädsla
tvätta allting rent
så jag kan börja om igen

Drottning av ett obestämbart rike
av en värld i gas och neon
går i stenskogen
vacker som ett rå

och jag den drömmande pojken
som aldrig blev stor trollkarl
inte förrän nu
när mina dikter springer, hoppar, flyger
ut över hela golvet
ut genom fönstret
hem till dig

Du,
med kinder som blommor
med en hetta, en inre eld
som ingen lyckats släcka
går du mitt i vägen
ropar till mig kom, var inte rädd
res dig ur din dikeskant
lämna alla trötta gamla kläder
kom till mig
och gå med mig
naken, som du är

och jag följer dig
följer dina fotspår,
du drottning av ett obestämbart rike
du kvinna som glöder
i vinterns mörka rum
kysser dina fötter
som en narr sin härskarinna
en narr som vet
att sista skrattet det bli vårt




Fri vers av Mikael Ekman
Läst 318 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2013-07-31 15:07



Bookmark and Share


    ej medlem längre

Ljuvligt poeterat ...
2013-08-12

    ej medlem längre
Hon som hade alla svaren, som var tröst, som var skratt, som glöder i vinterns mörka rum.........så vackert skrivet.....så fint beskrivet om Drottningen.....
2013-08-11

    ej medlem längre
En underbar text!
2013-07-31
  > Nästa text
< Föregående

Mikael Ekman
Mikael Ekman