De klipper gräset i den gröna stadsparken
en maskros stod upp stolt men jämnas mot marken.
En ljuskulör-brödsmula finner sig ligga på en bänk
att två fåglar skulle bråka var det tänkt
svart skepnad bar sig av mot himlens akvarellstänk.

Mitt hår det är tovigt sen vi skrattade
rullade oss unga på nytt
helt utmattade.
Dina fräknar skvallrar om solens verk
lockade det söta ur dej har jag märkt
samtidigt glimmade kontrasten av bruna kanelben
gav kjolen ett vitt, gudomligt sken.
Anatomiskt korrekt log du lite fräckt
tänderna skymtades som toppen av ett isberg
skickade en impuls genom min ryggmärg
fick mina kinder att ändra färg.

Trafikens buller tycktes lämna våra öron
det var de små ting som tog över vid vår plätt av klöver.
Flitiga bin med guldbyxor surrade infernaliskt
koltrastar sjöng vackert musikaliskt.
Grus mot skor som knastrade
två par hundtassar som raspade efter pinnen som husse kastade.

Jag vill vara i din mun likt en tand
slingra mig runt dej som ett pärlhalsband
och kittla dej under fötterna som en sandstrand.

Åh mitt kolsyrade blod, ett hjärta på aerobic
kärleksbubblorna inom mig, en energisk kick.
Varje cell i min kropp sträckte ut sin hand
stod på tå, för att nå dig, för att få.

Den gamla fontänen sprudlade, gav sitt allt för oss
liksom jag gav allt för dig förstås.
En skrovlig barkyta på eken blev vårt ryggstöd under leken
skuggan av hans väldiga krona tittade ned
bildade en privat himmelbild för oss ifred
du tog min hand, jag följde med
paradisets ingång blev alltmer bred..