Det är när du skrattar, och lyssnar,
och ber mig komma ner.
När vi vandrar i tommo, pratar och ler.
Liksom när du gläntar till mitt mörker,
Rädd, spänd men vänd mot vad du än får se.

Det är när du beskriver en känsla, en tanke eller en scen.
Nog så spännande, sällan så uttråkande, visuell, grumlig,
men framförallt ren.
När du intresserar dig, hänger dig och ibland charmerar,
med att du absolut inte ser.

Då du frigör mina sinnen, min tid,
och mitt rum.
När du modigt accepterar,
det du finner i min på gott och ont.
Det är när du lämnar, när du slutar,
när du ofta skyndar ifrån.
När du viskar och kysser.
När du prisar oss dolt.

Det är när vi äter, när vi sover.
När vi tömmer dagen på allt den ger.
När vi törstar efter natten som vatten.
När vi håller om varandra i solens starkaste sken.

Som jag öppnar mina ögon, ser ut över världen,
och förstår livet lite mer.