Jag säger som Shakespeare
att förmågan har dött bort
orden kring min trollstavsspets
kan inte längre pausa åt mig
så - jag dansar istället

Upp på tå, det är rytmiskt inatt
kanske av kaffet, ditt plektrum eller vår idé
kanske av solljuset som gjorde allt flytande
iskristallernas följsamma parad över skolgårdens asfalt
eller kanske bara av tre kanjitecken
som gör dig plastisk
elastisk
(alldeles för fantasisk)

det är inte förrän vi slutar polera
den verkliga skönheten kan slå till : VÅR
då blir vår musik till förhoppningar
och orden mosaik i mina fotspår