Sotarspår framför kakelugnen. De rundade husknutarna och allt ljus som kommit och gått. Kvällar och nätter, gryningar och alla stilla förmiddagar. Som fjärilsvingar rädda att skadas av den våta daggen. Det är jag som är hemma. Det är jag som står här under den mjölkstinna himlen. Med tvåtiden kom posten, som en pappersdrake över det åldrande lerteglet med konfettin som ett skvalande sommarregn. Genom öppna händer rann strimlor av arkiverat papper. Med instruktioner, kartor, vägledning och en och annan kommunal angelägenhet.