jag sitter mitt i ensamheten

tänker på vad jag borde göra

det känns inte så viktigt

tacksam att själv kunna bestämma

över mig och mitt liv

det är höstdagjämning

solen skiner ännu en dag

himlen är så där härligt blå

som jag tycker så mycket om

några vita molntussar

vandrar fram och tillbaka

över himmelen

i häggen utanför mitt fönster

ser fåglarna ut att ha fest

det verkar finnas mycket att äta

igår lyfte jag ner mina amplar

även denna höst sa jag till mig själv

nu är det slutklättrat på stegen

den står inte stadigt på dom

ojämna plattorna

plattor som inte jag lagt dit

utan någon som bott här före mig

kände hur benen skakade

höjdrädd som jag är

får jag finna på ett annat sätt

att ha amplarna till nästa vår

och sommar

nu är dom nere och pelargoner

som finns i dom är ännu fulla av

knopp och blommor

frågetecknen är många

hur jag vill ha det

jag har så mycket undran

så mycket längtan inom mig

jag har ändå bestämt mig

här vill jag stanna

inte flytta en gång till

även om jag får äta

blodpudding

flera gånger i veckan

ja det är så mina tankar går

denna söndag när det är

höstdagjämning

solen lyser utanför mitt fönster

och lockar till en promenad

i det vackra höstvädret

anits 22 september 2013