Det konservativa låg flera mil bakom mig då jag var på väg mot öppet hav
Jag hade inte ens hört talas om det, plötsligt såg det ut att bli av
Ja visste att jag aldrig ville tillbaka till den värld som jag lämnat bakom mig
Det var en ny sorts kvinna som jag hittade i dig

Oförmögen att röra mig, som om jag vore huggen ur sten
Hjärnan fungerade lika lite som mina armar och ben
Paralyserad, i samma stund som du slog till
Paralyserad och utan förmåga att handla stod jag bara still

Så jag kom in till Örebro, i Örebro hade jag ganska kul minst sagt
Tillsammans med vargarna har de som bär Bergslagens själ slutit en pakt
Det finns kvinnor och så finns det kvinnor, kvinnor i min smak
Kvinnor som siktar mot skyn, kvinnor som skyr fyra väggar och tak

Oförmögen att röra mig jag kom ingenstans, jag kunde inte röra mig en meter
Det var som om allt släcktes ner, i den situationen vet man inte ens vad man heter
Paralyserad, ingen handlingskraft av något som helst slag, som huggen ur sten
Paralyserad, oförmögen att handla och då tanken väl kom var den något sen

Jag ville kräla i nyplöjd jord, jag trodde plötsligt på en gud
Om hon ändå kunde ta ett stadigt tag om mitt hår och få mig att smak nyrakad hud
Jag lovade mig att leva så som jag lärde, som om varje dag vore den sista
Jag började prioritera för att hinna med det verkligt viktiga så jag gjorde en lista

Oförmögen att agera, jag kunde inte röra mig ur fläcken
För att ens kunna stå visualiserade jag två osynliga parallella räcken
Paralyserad, jag kunde inte tänka, jag kunde inte röra mig alls
Paralyserad, det var som om varje ord fastnade i min hals

Hon var den första Gud som jag träffat och jag var en fallen själ
Hon var änkan, husmor och jag var hennes fattiga tjänande träl
Min kropp stod till hennes förfogande min själ skulle hon få forma
Hon var solvarmt stenblock jag var snön då december valde att storma