luftens vidsträckta
violiner


ljuder in över land
in över hav

under
stiger
in i släckta handblad

vitskimrande är
hans vakargärning

med drömkvinnans stigar


hon vandrar i skogarnas
silvermånsskära

hon minns
i hjärtats rosentempel

dalen
månsilverdalen
med silvrande
pelare
med träd fyllda av
gyllene av silverne blad
tonernas rena klarhetsmöten
gnistorna vilka landade
i markernas
silverblom
silvergräsets vita plymer
månsilverfloden

bron
vilken gav svar

hur hon skrudades

nu är mitt vara mitt liv bakom mig
lågan slocknar sakta

hon följer
gnistor vilka
landar
i marker

hon vandrar i skogarnas
silvermånsskära

djupt blå
är skuggornas pelare
stjärnor är tindrande
ledljus
överallt i skogen glimmar
bärnstensögon

säg varför gråter träden

glimmar
glimma

smyganderörelser
stryker lätt undan
hängande lava

ugglemor
skådar den vandrande
vandrerskan

breder ut vingar
sveper med händer in över stegen

under ifrån
lyfter hon
ugglemor
doftstigen

kvinnan
kvinnovandrerskan
beundrar
bärnstensdroppar

så vackra i ert djupa vemod
så vackra i edra kvedosånger

sorgen
en vinge

vaggar
de brutna
vingseglen

träden
viskar

vi gråter ej
se dessa ögon vilka följer dig

djupt blå är våra stammar
skuggornas pelare

följ denna stig
den har du vandrat
den vandrar du
den förs du till

ugglemor
sveper med vingar

lyfter en ört in i ögonhamn
i den stunden sköljer bilder in
under ifrån

så många portar
vilka var dessa
vilka är dessa

ugglemor sveper med vingar
stig in i dem
lyssna

vem skall jag välja undrar kvinnan

välj icke
slut dina ögon
stig in

de slukar dig ej
de sluter dig inne
och sluter de dig inne är det inom dig

kvinnan
sluter ögon
stiger in

ser du
du slukades ej
du störtade ej

du vandrar i de upplysta molnen
i luften
egentligen
nu skulle din tanke kunna få dig att störta
den viskar ju tämligen högt
vad gör du
du kan inte gå på luft
i luften

tveka ej i detta
vandra
i din skönhet
i din tillit
sträck ut din till lit

kvinnan ler mjukt
omfamnar
tager tanken i hand
låt oss skåda nya vyer
ärs
verklighet

tanken vilar tryggt i hennes hjärtblomma

molnen vilka format blad till vandring
är mjuka är doftande
skingras
hon möter ängder fyllda med vildblomster
hon ser havet skimra
ser ett hus
en stuga
ser

en man vilken rör vid markernas väl

vad är detta
vilken är denna plats

denna plats är en av platserna
följ mannens rörelser
andas in
är

mannen sitter lugnt lutad till ett träd
mannen är vacker
god att se

åter är luften ren

hon sluter ögon
befinner sig

sväva
bred ut dina vingar

tanken är i din hjärtblomma

kvinnan svävar
in genom
stiger in

hon befinner sig i de höga bergens länder

han är vacker
den vitskimrande
vilken vakar
med hennes
stigar

så vacker är hennes syn i hans ögonhamn
hon hör vargen yla sjunga
hon ser
mannen

mannen är vacker
god att se

i bergen
ur bergen höres toner stiga
av sällsam art

tonerna dras samman
skapar

allt det vilket
är

en vind drar genom bilden
hon vet
hon vill ej slita blicken från
här
är

det smärtar mig
att slitas här ifrån

vinden varsam
lyfter hennes vill in i vilja
lyfter hennes slöja
motståndet undan

åter är luften ren
hon sluter ögon
befinner sig

följ detta vatten
följ denna ström
tanken är trygg i din hjärtblomma
hav tillit
hav
till
lit

hon stiger in
havet bär henne
tyngden är löst in i nåd

hon är vatten
hon är hav
hon är en droppe i havet
möter en kvinna ur ålder
hon rör i en gryta
vilken lutar sig in i
hänger i vattenkedjor
över
vattenelden
kvinnan ur ålder
rör i grytan
ugglemor sveper ut med vingen
vattnet i grytan är stilla

åter ser hon mannen
du är vacker man
god att se

i havssträndernas kupor
sitter en kvinna

portarna är många
tolv i an tal
vi räknar dem ej
portarna är
trenne är vandrade
nionde
är vidgade för dig
den trettonde
är du

hjulen snurrar i silverne skönhet
navet är rent
ekrarna
suddas ut
regnbågstonande
är dessa skivor
oblater
i tolfte

hon ser ett barn
viskar
barn i livet
en gång var jag där
du är
jag har mitt liv bakom mig
du har ditt liv framför dig

stig
in



träden är
gyllene fruktkorgar

fyllda med eldplaneter


rörda
av

mognade fingrar


rörda
av de

vilka kysser dofter till


träden andas in
träden andas ut

belivelsen


en sargad
sluts in i

stammens livsbark


ringarna i havet
är

de öppnade tårarna



åter är luften ren
hon sluter ögon
virvlar
virvlar

faller

släck tystnaden jag ber

hon viskar

detta är ej bomullsfälten
detta är fjällbjörkarnas frihet
kattfotens mjuka tassar

hjortron
doftar

vad var det jag såg i skogen
glimmande bärnstensdroppar

hon hör en sång
ylande milda toner
varför
säger de så
ylande

detta är violiner
strängar rörda av stråken

detta är ej bomullsfält
detta är ängsull

hon hör slagbommen
slagbommen slår
dragbommen
följer kugghjulen
detta är ej kvarnen
floden är
tömd

varpen är vit är dragen
stagen är linjära
skedar matar
slagbommen slår

vem slår in dessa spikar

hon bär ett livstycke

med
pärlemorknappar
sju i sjunde
ellips

livstycket
är

hårt åtdraget
snört runt midjan



floden klövs i
tvenne

flödet
andningen stängdes

hon knäpper upp knapparna


en efter
en

utan att de snärjande såg


snörningen
löste hon


klättrade nedför tornets resta väggar

snöret var hennes
tvinnade
hjälp

tvinnade är deras band
de stod vid stränderna
tvinnade trådarna
en bro
ett valv
över havet


dessa band kan aldrig bristas


snöret
var hennes tvinnade
hjälp


livstycket hennes
är en silveroblat

i kvinnoflodens enade


tillgiver
andning

de skymda ögonen
har rörts vid
en gång
av fjädersolsfingrar

det var i dessa stunder
ögonen vidgades i förvåning
av det seddas skönhet

så
täcktes ögonen åter av
glömskans hand

skymdes ty de orkade ej se ut
de skymda ögonen har jag så ofta sett
vaggat dessa i mina händer
de skymda ögonen har jag så ofta hört gråta
i en längtan obeskrivbar
skrivas
kan denna längtan
sjungas kan denna längtan
röra upp
röra vid hjärtan
oftast väcker denna längtan strängar
bejublas
begråts
allt detta ty denna längtans sånger är
skönhet

stigen leder uppför
stugan bär spruckna stockar

vindar planterar stockrosor
vid grunden

de bär en bår
vindarna sliter
drar i svarta slöjor
sånger
kvedosånger
bärs över heden

havet svarar
klipporna gråter
med den förlistas
slutna
ögon
blick

de följer stigen
nedför
in i klippornas
flätade fingrar

floden för henne med
ut

in
i havet

svarta hägrar
lyfter
molnen skingras
vita hägrar
bildar
plogen

vilken luckrar jorden

stockrosor
besjunger en kvinna

hon steg ur bilden

in i
havet

skrivas

kan denna längtan

sjungas

kan denna längtan

röra upp
röra vid hjärtan

oftast väcker denna längtan strängar

bejublas
begråts

allt detta
ty denna längtans sånger är
skönhet

skönhet vilken berör

att leva i detta skymda är obeskrivbart
ty endast de vilka är de skymda ögonen
vet
denna längtans ursprung
källsprång
det är
en längtan till
liv

gör mig levande

det finns folk vilka kan ses vara skymda

det var en gång ett barn
en skugga lades över barnet
en smärta av ett förlorat barn blev
detta skymda barns skugga
skymdöga var blev barnets namn

barnet gavs ej det namn barnet viskade
in i
bärarnas öron
kanske gavs skymdöga ett namn
på måfå
i all hast

barnet bär en hjärtblomma i handen

bladen skänker barnet
vidare

barnet lever
i havssträndernas kupor
vari hon målar med mjuka penslar liv

det skall komma
ett hav vilket lyfter allt in i mening


hon ser en man
skingras i det mannen lyfter av sig
manteln


ugglemor
skådar den vandrande
vandrerskan

breder ut vingar
sveper med händer in över stegen


väl komme
du
man



gardinens
vita

fläktar mjukt

ögons
skymda

blickar ut


cypressernas tårar
är givna ur skymningshänder

de svartklädda kvinnorna


vaggar
smärtstigar


cypresser
doftar vägar