Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Inte riktigt allt var hans


Han häftade fast hennes hud
och band hennes kropp.
Han stävjade hennes närvaro
och tyglade hennes tunga.

Han stred mot hennes behov
och han demoniserade hennes längtan.
Han förkortade hennes vilja
och förvred hennes blickar.

Allt var i hans våld.

Men i mörkret steg hon fram,
bakom slutna ögonlock
visades bilder
- så förbjudna
att inte ens han kunde nå dem.




Fri vers av Hedda
Läst 517 gånger
Publicerad 2006-03-09 09:55



Bookmark and Share


  rebecca d
människans okuvlighet! Hennes obändiga vilja till frihet....
2006-04-20

  Rublev
Starkt, otäckt och nära!
Slutet är underbart
och skälver av hopp och liv!!!!!
2006-03-21

  Per Rydberg
Du skildrar ett otäckt starkt beroendeförhållande. Med de mörkaste stråk av våld, som sedda ur diktjagets perspektiv verkar fasansfulla! Din berättelse väcker min beundran i sin uttrycksfullhet! Så läser jag sista versen som ett uppror, om än så länge bara inuti henne, mot detta som hon uppfattar som övervåld. Där tycker jag mig se en utveckling - ett hopp - om en egen väg vidare. Jag vet inte varför, men det här gör mig glad. En öppning mot något positivt!
2006-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Hedda