strödda är
nattens stjärnblad
täcke lagt
in över pärlors drömmar
stjärnor stiger upp
i gryning



elddroppe viker ut blad
faller in över skogshav

i skogshusets hjärta
väcks lågan i kitteln kokar
färger ur eld
gives in i trädens stammar
träden andas höst

höstdroppar
kokonger

bäddas in i jordögon


i en hand bortom vinden
lägges en silverstrimma
en nål ur månsilver spunnen
ögat blickar länge och väl
in i handkåsa av rönn
linjerna mönstren lyssnas in

stig in i mitt öga
låt oss sömma duken
med din livstråd


pärlhuvad vingbredd
vakar in i nattsko
rörelsen vidgar ögonvrå
ormbunkar guldiga
vaggar rörelsevind
pärlhuvad vingbredd
följer hennes vilsna vandring
tjärnen är hennes instegs på väg


pärlhuvad lösgör en pärla
faller in i hennes syn
upplyser stigen leder henne hem

pärlhuvad vingbredd
skänker vishetsorden
visdomskod

klokorden

når ej inom


bunden vid bark
av granit pansar
spikarna slogs hårt in
kvistar är taggar ur tråd
nystade av oförstånd

huden
värkande

inreväggar skimrar
rena linjer
ögon blickar klara
ådror sjunger
gryningens
lov

in i skymningsbål

tyst
i


ro

ängen är plöjd glansig
plogen vilar stilla
vittrad rostad
händernas doft kvarstår i
tagen hand

månne

stenarna muren
bär mig in i ödegårdens stall

taglen är mattade
stråken kvider
vem eldar violer

violin


frihjordarna rinner nedför vildberget
in i ravinens flodbädd

manar böljar vita

i det svanarna landar