Jag kände en kvinna
som med sin ränsel
vandrade

i det du kallar
intet

Hon fyllde sin bägare
och drack
av livets sötma

lät den fylla henne
till brädden

träden talade till henne
vinden sjöng trösterikt

ur intigheten
föddes hon och
skapade sig själv

likt en vandrande Nomad
bereder hon sig på
en ny vandring

till sin innersta kärna