Tänk, att en rar vidhängande blick på en
direkt en så varm ton i en kan prägla
att man faller för den som en kägla
och efter detta blir man
i ett alldeles nytt skick.

Man tar sig för pannan för helt
plötsligt har man blivit en annan
inuti som på nyttfödd
och inuti en förtöjer sig blicken så gott
och ändå har bara ett snabbt
leende seende en nått
och den som gav det,
den har gått. Men det
känns som om man
en glädjelott har fått!

Och jag tänker till, kan en Främling
sitt goda leende på mig så väl befästa
då skall väl jag också göra mitt bästa
med mitt möte med min nästa...