Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svarta hål och uppenbarelser

I den tysta och stjärnklara natten
vände hon fullmånen ryggen
ett jaktuppdrag var fullbordat
men allt var inte slutfört
lämnade svärdet och bågen
under ett täcke av mossa
drogs mot den övermäktiga
händelsehorisonten.

Så stod han där framför henne
som nåjder och sierskor sagt dem
helt avväpnad mötte hon blicken
och han lät manteln falla
i kamp mot gravitationen
tvinnades deras kroppar
och fullmånenatten gick över
i morgonrodnadens lättnad.




Bunden vers (Annat versmått) av Amisan
Läst 439 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2013-10-21 21:46



Bookmark and Share


    Bo Malte
nice...
2014-12-01

    Silverbjer
Det här älskar jag!
2014-12-01

    Lone Wolf
Du är ju helt fantastisk!
Underbara rader...
2013-10-25

  S.A.I. Steve Lando
Underbart när gudinnan Diana infångar sitt manliga byte
2013-10-25

  Ciralina eller Annmari Nyzell VIP
dom tre sista raderna
ger den här dagen en
guldstråle
2013-10-22

  Lars Hedlin
Sista raden binder ihop allt..så vackert;)
2013-10-22
  > Nästa text
< Föregående

Amisan