Morgonrodnad

Beundransvärd

 din

 tankes

 vågskum

 Fradgar

 blåser stilla

 ur handflatans

 mjuka skål

 Flyga

 drake

utan

 lina

 högt

ovan

molnen

 utan vett o sans

 landa

landa

 bland

 bubblande

 snubblande

toner

visioner

av Livets

vattenorgel

Glimrande                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               

 gråa dimmors

 smygande

 skepnad

 lindande

vindlande

ringlande

gömda

i

 fåglars sång

Exihibilerande

 kolibrins

 solskendans

nektarsugande

 glittrande prismor

 av

 regnbågens

kvillrande

färger

Ditt

glada

 böljande

 skratt

 fräser havsvågors

gäss

 o lyfter mot skyn

 Svävar i

inoms

 gömda skal

 i spiral

 vridna i

 hjärnvindlingars

 gömda lokal

 Från din

 pärlemohand

 rinner mjuk

 sand

 strålar mot

 havsvikens

 glömda strand

Där syns

 små

 små

 spår

 från våra tidiga år

Kyssta av vågornas skum

blir till bubblor i en dröm

 lyfter i Andens glans

mot månens

 guldgula

 trans

På ömhetens

blommande bro

andas

 Du in

havsvindens

hjärta

 Min kära

O himlens alla

snurrande

 fräsande

stjärnor

förtätas

i ditt

kopparlysande

 hår

*

*

*

*

*

Du är mig alltid

 så innerligt

 när

 o smeker läker

 mina ömmande sår

 I azurpulpans

taggiga näste

förångas källan

 till dagg

droppe

tårar

 Trär dem svarta

radband

 i

 morgonkulans

 ljusa kupol

 bland

 marmorkolonners

 sträva pelare

 mot öster

Din

 sång

 bär mig

 mot solstrålevikens

 skyddande näste

 ger mig

 havs

slände

 vingar