jag längtar till det halvt förgångna
en framtid i det halvt övergångna, det
är allt jag ser. min längtan är verklig,
men jag vet inte mer. jag skriver stumt

denna magra oktoberkväll, elektrifierad
av osynliga kraftverk långt, långt borta
jag ser ut genom fönstret, men ser
endast lamporna och mig själv, inte alls
min trädgård; jag förmår inte släcka

du känner inte igen dig
framtiderna vet du inget om, man kan bara ana
; de flesta är fel. det finns många möjliga
och några till. endast en per levande blir.

några årtionden framåt, finns du inte mer
i fönstret, inte jag vid bordet
vad händer då med vår längtan; hade jag
modet att skriva de absolut sanna orden
till dig, och bett att få övernatta, i ditt land?