Vankad är resan

efter småskurna vägar med täta snår

Uppgläntade står kalhyggen efter varandra och

dimman lägrar sig trängre och trängre

Spårsnön är olagd, än är det svarta djupt,

än är det dagar kvar av andetagen.

jag har dem i mig,

burna är dom, år lägger sitt till

de har lämnat mig ett och ett med hjärtslagen

det kan inget annat än slå, för detta.