När du lever i mörker och det är det enda hem som du känner
När de där rösterna som når fram via telefon är dina enda vänner
Och det känns som det är så som det ska vara, det underjordiska är ett liv
Jag går runt med en känsla och skär äpplet i klyftor med en blank kniv

Du från det underjordiska känns som en önskan från 2004 och jag har en plan för dig
Jag ska ner i djupet, hela vägen till helvetet och du ska följa med mig
Så du trodde inte att det var möjligt, det gjorde inte jag heller från början
Jag såg ingen verklighet i det så jag kallade det poesi och publicerade smörjan

När ungdomen lämnat kroppen får man väga upp det med den erfarenhet som man har
Och det som kändes som verklighet 2004 återupptäcks för än finns känslan kvar
Så nu finns det ingen återvändo, nu väntar oss bara öppet hav och det är allt
Så sjunker jag ner i dvala för att spara liv för nu är det mörkt och kallt

Och jag styr allt med en järnhand, eller klamrar jag mig fast för att ta oss dit
Jag vet vad det är för hav vi seglar på men vad finns det att sakna för något, mest skit
Jag tänker inte stanna till, jag tänker inte slå ner på vår fart
Det finns en kraft där nere i djupet, vi kände den från början och såg det som en bra start

I mörker och kyla färdas vi, i mörker och kyla finner vi skydd åt vår själ
Dit vi ska finns inga löften om något annat än stunden men vi hoppas att det ska gå väl
Sargad, full av ärr och huden sliten ner till benen och men med någon slags ro
Jag väcktes ur min grav tidigare än vad jag hade kunnat tro

Jag syns inte, jag finns inte, jag hörs inte, jag är en vålnad och inget mer
”Jag är en vålnad, det är precis så, precis så som jag vill ha det” tänker jag och ler
Men det finns fler själar som dina, fler själar som min och vi kanske springer på dem
Själar som precis som våra sökt sig till mörker och kyla för att det är även deras hem

Mörkrets trädgård blommar av den kraft som sökes upp av växtlighetens rötter
Du behöver inte mer än det enkla du har redan allt, det ligger framför dina fötter
Allt har sin själ och det andra är spartanska uttryck för det, ett mörkrets saga
Det underjordiska är vårt ursprung vårt djup, och vår natur, vår prägel i det vaga

Glömska eller myt? En kamp vilket som och en värld som vi har nyckeln till
Så accepterar du att gud är valet och valet är gud kan du få vad du vill
Vågar du drömma de mörkaste drömmarna är det underjordiska klippt och skuret
Man är kraften som skapar rastlöshet, kraften som river och plågar det arma djuret

Jag spelar den roll som jag själv valt att spela, jag är bara en tanke utan kropp
Ett pulserande blödande, ett blödande som aldrig får ett stopp
Och jag har gett mig in i mörker och kyla, ner i det underjordiska så många gånger
Jag har hört hur det talats ovanmark men inom mig har det aldrig funnits någon ånger

Jag får en dag i taget och det tycks ju ta mig en bit på vägen så länge jag inte står still
Och mer än så kan vi inte önska, men vi vet vad som väntar i det underjordiska dit vi vill
Och vilka är de att döma, de som aldrig varit där, de som är av en annan sort
Tanken skakar i regnet som sköljer bort köttet från benen på den kropp som tynar bort