Pistageveronika, en blomma i tiden. Växer i dalgångarna på ön Magadaskar och är där ymnigt förekommande. Den slår ut Mirageveronikan som annars skulle ha översållat öns allmänningar och blommat av bara fanken. Typiskt för Pistageveronikan är dess nyanser i skönt grönt. Dess pollen, ståndare och pistiller äro starkt giftaslystna och för en ovan människa såväl som fisk, fågel eller mittemellan gäller det att inte vara alltför lätt på foten. Läte som följer 'Bivack, bivack, stark medtävlare till tjack, till tjack'. Då hösten kommer övervintrar den genom att förklä sig till l'ättmatros, en ros som är så betagande vacker att till och med sjöjungfrun ännu icke funnit dess like. Mirageveronikan var en gång i tiden en som syster till Pistageveronikan. Mirageveronikan är lätt grågrön till färgen och dess teckning är starkt påverkad av modet att gå förklädd i slingrande mönster. Dess frön flyger snabbt och lätt i vinden. Dess läte är 'Våren kommer tidigt, ja tidigt till Paris, ja till Paris'. Vad mera som finns att säga om dessa blommor har försvunnit för världen genom att så få ornitologer funnit på senare tid, låt höra en trehundra år eller så på nocken, varför envar lätt kunnat önska sig ha funnit vägen till ön som åtminstone enligt tidigare kartor var belägen någonstans utanför Afrikas sydöstra västkust. Den som tidigare skrivit och givit ut en bok om dessa växter var en handelsresande i strumplästen, doktor Chimbago de la Bruz. Boken har varit försvunnen i en jäkla massa år och vilka som hann läsa den innan dess försvinnande i den stora glömskan, det siar ännu de stora forskarna om.