du hade tusen ansikten den natten,
som om slöjan mellan världar suddats ut

berättelser i dina ögon
som en varsam viskning genom tiden
... från när stjärnorna ännu var unga

där och då förstod jag

hos dig har jag vilat många gånger


vi höll hårt i varandra den natten
tände ljus efter ljus

darrande vilade vi tillit
i kupade händer
månen svepte skuggor över naken hud

livet vibrerade stilla mot en rosa morgon
luften var sval och doftande
dina händer varma



du skrattade mjukt
blåste solljus i mitt hår
plötsligt kändes tiden oändlig

... en evighet var redan vår