... någonstans inom
de för mig okända
utrymmen 
vars närvaro sällan
visar tillstymmen
till annat än
att vara det 
som är mitt emellan
de skrymslen och vrår
jag allt för väl känner
nu som då
alla smällar
och fler än så
av delar av tillvaron
uthärda får ...

Tänker bort
allt som en gång var
men som ej längre är ...

Ser fram emot
framtiden 
och det som 
ännu ej är
men som kan
komma att bli ...

Tror mig om
att ha kommit förbi
det allra mesta 
av det förgångna
och det som därur
förorsakat det som ej 
ännu kunnat bli ...

Men så utan förvarning
i ett obevakat ögonblick
rubbas balansen inom
av ett oväntat stick
vilket jag egentligen
inte ens bryr mig om ...

Då sätter det undermedvetna
sublimt ovälkommet intimt
igång med att analysera situationen
utifrån det som är här och nu
men utifrån relationen
till minnen av det som föregått
Allt det där jag känt mig färdig med
och därför valt att
till det förgångna skjuta bort ...

Det enda som i detta läge
kan stoppa det
jag inom mig börjar känna
alltmer förstärker
det som skulle kunna göra
att det ej längre finns
någontin som kan förhindra
att det allra mest väsentliga
inom mig rämnar ...

- Det är 
att jag inte blott blir kär
utan att den dig som är
ämnad för mig är här
och 
håller om
smeker
och kysser mig
ömt och innerligt kärleksfullt
nära, nära tätt intill ...

- Ty tillsammans med dig
finns det intet i universum
som kan rubba sinnesfriden
oavsett hur mycket  någon
det önskar eller så vill ...

Men du är ej
här hos mig
just nu ...

- Och den närvarande frånvaron av dig
så där alldeles otäckt nära mig
skapar ett tomrum 
jag känner att jag vill fylla ut
med ett enda innerligt långt illvrål ...

Ett sånt där
som sliter hål
på det som stänger in
så att allt det som gör ont
bara pressas ut
och gör det möjligt
att få till ett verkligt avslut ...

... fastän du ej är 
ännu nära tätt intilll mig här ...