rummets täthet

det finns nätter
regnet ej släckt
sömnlöst drivande

som vore vi ord
i ett märkligt språk
flyktiga ögonblick

små fosterrörelser
mellan natt
och gryning

i ett blekt ljus
reser vi oss
endast en gång

Fri vers av arie
Läst 2113 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2006-03-13 13:38

Skriv ut
Spara som PDF

Yvonn Hej Arie Jag nämnde dig som skrivarvän utan att fråga först. Det borde jag kanske inte gjort men jag hade kvar känslan för din diktning sedan tidigare då jag var en av dina skrivarvänner. Att läsa dina texter är lika förtrollande nu som alltid. Din ord berör mig. Du har gjort uppehåll på poeter.se och kommit åter och det har glatt mig så oerhört att återse dina ord. Ville bara förklara detta och be dig om ursäkt om du tog illa upp. vänligen Yvonn 2006-12-01

alvan Så underbart vackert, stämningen och rytmen är verkligen ren poesi! Förundras dina vackra sammansättningar av ord! 2006-05-22

Hans w-art Westlund trolsk 2006-04-20

Agneta Gillas mycket... så den hamnar som favorit ... :) 2006-04-19

Rublev sparsmakat men med stort djup som att dricka liv måste ta små klunkar dricka sakta ändå glider betydelsen undan men får mig att minnas det nu som är ..................... är vi ord som livet talar är vi i vardande på väg mot upprätthet . 2006-04-13

Sebastian Lönnlöv (sidhe) Rummets täthet, diktens täthet. En sagolik dikt. Som drivande regn. "Små fosterrörelser mellan natt och gryning" - mycket fantasirikt, och jag tycker mig första precis vad som menas. Tack för din täta dikt! 2006-04-08

Ola Rydberg tycker denna är lysande gillade speciellt stycke två men denna är värd en klar femma 2006-04-02

Karin D Jättebra text Arie..men det med "fosterrörelser" tycker jag inte passar in riktigt...sorry Kram Karin 2006-03-31

ej medlem längre Write...ska det vara 2006-03-27

ej medlem längre "dina dikter är ett slags "ordens bonsai". Klippta, välsansade och "luftiga", trots sin djuphet så andas de en sällsam lätthet. Man läser, drar ett djup andtag, läser om, finner nytt bakom ordens kulisser...." citerar mians kommentar nedan för det är prcis så jag upplever dina dikter också. Och avslutar med att säga Wirte on poet! 2006-03-27

NoMi F Vacker poesi som väcker olika tankar hos mig Från att inget kan ta bort de nätternas minne till livets början och och att man en gång reser sig Många bilder och känslor här som kan tolkas fritt och det gillar jag 2006-03-20

Anna H Den sanna poeten har skrivit igen! Den här gillar jag verkligen! Det är så vackert komponerade bilder du får fram med dina ord. Det enda jag kan anmärka på, men det beror mer på en yrkesskada hos mig :) är att titeln påminner mig om att vi måste göra täthetsprov på cellrummen vi byggt på ett lab i Huddinge... 2006-03-16

mariann Det är vackra smekande, sköra rader Jag kan bara läsa och förundras över din skicklighet. Tack! 2006-03-15

NoMi F Nätter som ej blivit släkt av regnet Ja de finns, det känner jag verkligen när jag läser denna fina poesi. Längtansfull, drömmande men bara en gång bara en gång, är det så? 2006-03-15

ej medlem längre Vilken stämning, du skriver så bra, vemodigt, önskande... Jag fastnade speciellt för det första och tredje stycket. 2006-03-14

_Mian_ Propella satte ord på känslan i sin komentar.... Vidhåller det jag en gång tidigare, för länge sedan, skrev i en komentar, att dina dikter är ett slags "ordens bonsai". Klippta, välsansade och "luftiga", trots sin djuphet så andas de en sällsam lätthet. Man läser, drar ett djup andtag, läser om, finner nytt bakom ordens kulisser.... som om vi vore ord i ett märkligt språk flyktiga ögonblick små fosterrörelser mellan natt och gryning.... Tycker mycket om språket och uppbyggnaden av dikten. De små rörelserna, som bygger en stor känsla av att vara delaktiga i helheten, av "något" - vad det än må vara. Och som ordet i titeln: "täthet" - det är just så jag upplever dikten. Att den har en täthet - en rumslighet som täcker många olika "rum" - med dess yttre och inre mångfadiga dimentioner. Den avslutande versen ger åt dikten en avslutade tyngd. Känsla av att resa sig "i blekt ljus" kräver ett avgörande val, av det rätta ögonblick för rörelsen, "denna enda gång" då det kan ske. När jag läser om den har med stor sannolikhet känslan skiftat till en annan...just det som är Poesi. 2006-03-13

JMR Det är som varje gång en stor fröjd att läsa dina ord. 2006-03-13

Karin Rosberg Känner mig helt stum...av ditt språk, som att landa, komma nära sig själv! Tack Arie! 2006-03-13

Smultris Det är när man läser dina dikter som man förstår vad poesi är... 2006-03-13

Propella Jag faller alltid av dina texter, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som fäller mig. Kanske är det språket, lättnaden i orden, bilderna. Eller så är det alltihop. Egentligen är det oviktigt - vad som är viktigt är att jag faller. 2006-03-13