Kramp i hjärtat.
Sömnlösa nätter. Ångest. Svårt att andas. Rädsla. Rädslan för det där förbannade fönstret.

Egentligen rädslan för dig. För att du ska hoppa in genom det fönstret. Ligger på helspänn och stirrar på det förbannade fönstret natt efter natt.
Att inte våga öppna dörren när man är ensam hemma. Att sova med en pepparspray som om det vore ett gosedjur.
Jag kräks i själen.
Magsåret fräter upp mig inifrån.

Jag försöker att fokusera på det positiva.
Det handlar inte längre om vad som gör en ledsen, utan det lilla som gör en glad.
Klamrar mig fast vid hoppet som om det vore ett handtag på ett sjunkande Titanic. Greppet glider och jag håller mig fast i fingertopparna. Något jag har gjort under en lång tid.

Låt mig inte tappa greppet.
Låt mig inte tappa hoppet.

Något inom mig lever fortfarande.