vad blir kvar
i tomrum
där ensamma ord
ekar för döva öron
i ensamhet
där ingen hör

vad blir kvar
i tomrum
där beröringen saknas
i ensamheten
där ingen berörs

saknad
längtan
ständigt
vemodigt
mitt öde
min förbannelse

när mina ord tystnat
vad kommer någon minnas då
om någon kommer minnas vill säga
kanske mina ord aldrig hördes
kanske tystnaden vann redan från början
kvar blev en illusion
att bli sedd
hörd

en förförelse av sinnen
utan verklighet
bara så mycket tro och vilja
att för en stund var min verklighet den sanna
där mina ord når fram och berör
där gensvaret kom

men nu
var finns du
som jag så gärna vill rikta min ord till
i det tysta
i det okända

natten som min sköld
när mina ord slutligen tystnar
vad kommer finnas kvar
förutom ensamhetens köld?