Var det ödet som öppnade alla dörrar
om kärleken så svår att greppa och förstå.
Själens alla kuster och djupet så svårt att nå,
de genomskinliga källor med en naken sårbarhet.

Jag det var du som gav mig den fjärde nyckeln,
så uppfylld av samma vind och av en hängivenhet.
Nu ryms så mycket i en vintrig själ,
en evig kärlek,
för det som du gav och det som jag nu vet.

Förstod tillslut
Att transformera mig
Till god
Kanske mer än jag förstod.
Men jag sökte och fann
Strålarna i min själ

Kärlekens många ansikten
Spelar sina spratt
Ibland så mörkt
Ibland med tusen watt

Jag gav ingenting annat
Än kärlek
Försvarade ingenting annat
Än kärlek
Detta gav mig upphov
Till min viktigaste resa..

Nu är det vad som hänt
fast du stjärnor tänt
långt fler än tusen
plötsligt var jag frusen

Visar du vägen?
Lyfter min själ
För mig bort
För att alltid
Återvända
Till mitt hjärta

En del av mej..


(Axplock ur mina skrivna dikter och flaskpost)

Mina texter får inte användas utan mitt medgivande! Copyright gäller