Om Lyckan går i kras,
likt en dyrbar blomvas-
ett ödesdigert ras,
med golvet fullt av glas,-

vad kan den ersätta,
då? Uppstår det hetta -
med rökringar, lätta?
Och, mattorna vätta---

Med Lycka du matar
mig, där fram vi knatar.
Du SÅ trevligt pratar!
ALDRIG jag dig ratar!

Så, säg att aldrig den
tar slut - nu - eller sen!
Min underbara vän,-
vill se dig, snart, igen!

Kanske,- vi möts- till Pingst?
Jag - ditt sto, du - min hingst.
Du får, gärna, gå in -
i lägenheten, min!

Här, kan Lyckan få gro,-
växa sig riktigt stor!
Ej gå sönder, - i tro,--
- för alltid i oss bo....-