Ett mejl kan betyda så mycket, liksom en förklaring till varför någon dröjer med sitt svar när det gäller något viktigt och en till synes vanlig måndag gav en hel del och jag ringde upp någons mobil och talade in ett meddelande som förklaring till varför jag håller mig undan.

Din e-post hade hamnat längst ned i botten skrev han och lovade titta på min uppsats och komma med besked snart. Visst blir jag glad när något verkar ordna sig för att jag påmint om att jag finns och är angelägen om saker. Det är faktiskt så det är med allt som ska göras att det gäller att hålla sig framme och synas, visa sitt intresse och betona vad som är viktigt för en själv.

Ett par andra positiva saker hände också under dagen och efter dem kände jag som en stor lättnad över att mina ansträngningar gett någon utdelning och vissa saker jag brukar göra väldigt mycket av under en dag fick istället bytas mot flera timmars sömn som behövdes när problemen ger upphov till brist på just detta.

Jag tänker mig in i hur bra det kunde vara om jag fick vad jag verkligen behöver, inte längre måste ägna så mycket tid åt bara mig själv och min framtid, kanske också få ork över för annat man normalt gör om man är samhällsengagerad, någorlunda nyfiken på hur det kan vara möjligt att påverka beslut på olika områden som är särskilt angelägna.

Nu vill jag bara få ta åtminstone någon veckas semester och resa bort för att andas skogsluft och känna mig fri från allt som varit som en enda långsamt dödande plåga som tagit en massa energi utan att ge särskilt mycket som det verkat ganska länge.

Vore väldigt bra om det kunde bli lugnt kring mig utan en massa onödiga krav som bara sänker mig och inte gör mig glad, bara tar allt hopp om sunda relationer och omständigheter ifrån mig. Det jag längtar efter är att få känna att jag vaknar till av en positiv signal om att nu ska något viktigt hända som tar mig med på en resa dit jag gärna vill komma.