På  initierade  grunder  ur en  seriöst  pålitlig  källa  med
god  insyn  i  vad som försiggår inom  psykiatrins  lyckta
dörrar i  vars försvarsmekanism  utgörs  av  den ökända
sekretesslagen, som  nu härmed  läcks  av  en förtrogen
tidigare anställd sk "vårdare" ser ni nu att det alltid finns 
en "Judas" i varje gemenskap,han har tidigare inte vågat
larma av rädsla för att få sparken och han har familj att
försörja,dessutom skulle det bli svårt bli trovärdig mot de
två kollegorna eftersom de varit anställda inom rättspsyk
i tio år och han bara varit anställd i ett ½ år,men till slut
så orkade han inte hålla inne vad han bevittnat och hört
en del patienter berätta,så han sa upp sig frivilligt.

Nattjour! på rättsspyk,vilket år och  vilket dygn som helst,
ung  flicka med  självskadebeteende  samt  trauman  från
barndom av att ha blivit  sexuellt skändad  och  utnyttjad
på det fosterhem som av socialen utsågs för hennes bästa,
två manliga vårdare drogar ner henne,spänner fast henne
i spännvagga,taffsar och våldför sig sexuellt på henne,och
det är allför grovt för att jag skulle kunna återge händelse-
förloppet i ord här,men detta mitt herrskap ! medborgare!
är vad myndigheter erbjuder när  en människa  mår dåligt,
och de två vårdarna förekom inte heller i något  straff eller
brottsregister,så ur en kriminalantropologisk  synvinkel får
samhället de monster det förtjänar.

Journalen  de  två vårdarna  sammanfattade löd : Pat upp-
träder oroligt  och  disorienterat, biter och klöser vårdarna
som vill  ge  henne  medicin, därför fastspänns  hon i bälte,
och ges intravenöst.  Pat har sovit  lugnt  hela  natten, och
överläk kommer besluta om fortsatt behandling. Detta  var
naturligtvis  den stora lögnen, för sanningen var för hemsk
för att vara sann.

Människans  tillvänjorisk  är också  på det viset funtad att
ju längre  hon  jobbar med  mänskligt  tragiska  människo-
öden, så  härdas  hon  för att orka med, till  slut  blir  hon
känslokall  som en  psykopat, i övrigt :  Det är ingen inom
det psykiatriska teamet som tycker  "synd"  om någon,där-
emot  ser de den bild av sig själv som skulle kunnat  vara,
och de hatar det.

                                                           Sten Wiking