Sextiofem min vän
vi var så unga då
musiken var unik
den vi lyssnade på
vännerna var där
Tommy och Helen
det strålade lycka
om framtidens sken

Vi drog till Danmark
precis som alla andra
där Conny mötte ödet
den mystiska Sandra
nyfikenheten den drog
en stimulerande last
vi provade, minns du
men blev inte fast

Krogarna höll öppet
till långt in på natten
dans till popmusik
och pulshöjande vatten
vi tog tåget hem
men Conny blev kvar
alla brev som vi skrev
men vi fick inga svar

Sextiofem min vän
vi var alltid på språng
ett gäng i parken
till en svängig sång
vi hörde om Conny
att något gått snett
en överdos av något
på en smutsig toalett

Vi sörjde den sommaren
en kompis och en vän
tankarna florerade
och vi saknar honom än
popmusik i kyrkan
och ett vackert farväl
minnena de finns där
djupt i var mans själ

Höst med stormsteg
och jobb i en affär
önskningar som fanns
nu mest en chimär
där skildes våra vägar
och kärleken också
du flyttade bort
ingen kunde förstå

Sextiofem min vän
vi var unga den gången
kärleken var frigjord
och fred upplös sången
vi förlorade idealen
för evigt har de flytt
men känslorna finns
vi kan börja på nytt