Jag hör hur det susar i lönnen
hur grenar i vinden ryser
blåser så varsamt ner löven
medan gräset ännu lyser

liksom vill den att löven få vila
därnere stilla och skönt
så löven landar kämpalöst
som om det inte är lönt

att slita mot vinden
när döden snart de mött
de stillnar på marken
och lyser snart rött

som ett minne av livet
däruppe bland kvistar
hade de ett bra liv?
därom de en stund tvistar

när sommaren var som mest
fläktade inte vinden skönt?
och när gräset var så grönt
då hade vi det väl ändå bäst?

Sen stillnar rösterna bland löven
och vinden lägger sig till ro
snart så kommer vintern
snarare än du kan tro