ge dig av
lämna kvar

minnen som stenar i en hög

rosornas blödande
tårarna som glöder

det som sköljer varelsen


låt det obehag
fara för vinden

höga höjder och avstånd


aldrig mer höra
klockorna ringa

men se, betrakta med jämnmod


sagan en gång
gick en väg

stolpar i sanden


vackra dyningar
en och en var

som pärlor i universum


visst finns minnen kvar
låter dem dansa

sin egen rödaskornas dans

i evighet