Detta takdropp!

I ensamhetens förvirrade tankar
ser sömnlösheten alla vattenpölar som grusades
då de ännu var is. Längtan söker glädjens djupaste källa
med möda. Apatiskt dundrar den solfattiga migränen
med bismak av gråtmildhet in i det eviga
takdroppets trummande mot mitt tålmodiga livselixir,
och det ständiga leende som rycker sina axlar i monotona rörelser.

I väntan på steken i ugnen.....

Och sällskap förstås.