Jag lägger min sorg i Herr Allts händer. Ögon, ben och blod. Allt är tyst. Jag är tyst. Herr Allt är tyst. Jag ser på honom. Ögonlös och utan sagor. Tröttheten i min smärta sipprar mellan spiror och jord. Sedan bryts jag. Som den moderlösa dotter jag är.