när man tillhört de deprimerades skara

är återuppbyggnad  av jaget i fara

lätt ett offer bli och fångas av var mara

utan stundens eufori då ej tillvaron klara

de små stegens riddare bli

och ej tron mista

stiga upp, frukost, diska

räkningar upprista

tro, tro på en bro över

till må-bra-landet bygga

och tankar som söver

lämna onda tankar stygga

tacka och ta emot allt hjälp

och stöd allt man kan behöva

finna sig i att man är i nöd

och därför sin stolthet döva

släppa offerrollens käftar

inte duga, ful och meningslös

att man inget bemästrar

har en skruv lös

Självkärlek sig hänge

och andra stillsamt förstå

åt var dum kommentar le

och frimodig framåt gå