moln dag våta kårar
smattrande
folk går bort från mig
dom var aldrig hos mig
dom vänder nyckelbenen
mot sin befintlighet
bort från nyheten som
är jag. jag jag jag
smattrande

jag försöker vara en öppen
bok. för vem som helst att
skriva i. för vem som helst att
riva ur sidor. eller sätta i.
smattrande

"Där kan du inte sitta
och smitta ner med ditt bistra
utseende" Säger dom, förmodligen
för inombords, deras själva.
och jag jag lyssnar febrilt.
jag gör som dom säger. hur mycket
vikt man nu kan lägga på allt
som viner förbi.

jag gör som dom säger och det
smattrar
jag vet inte om det är regn eller tårar.

-

en gång talade en bottenlös
brunn med mig. den gick sin väg,
när den insåg att den blev full av mig
och jag som bara hade pratat om den
och inte mig,
och den som bara hade pratat om sig
och inte mig.
jag vet inte om det var regn eller tårar.

-

min bok blir blöt.
ingen läser den ändå.
om det bara ändå
vore vitt
och inte tö.

stegen lämnar spår
dom stämplar ut
från överallt.
den som är för sig själv är ett
portabelt hem. smattrande
moln dag våta kårar
utan silke går alla ute förutom jag
och jag
jag vet inte om det är regn eller tårar.

jag vet inte om det är regn eller tårar.