Om dikten ska vara ärlig
bör den uttryckas fult och förfärligt

men, i stillhetens sällsamma sommardag
vill jag ömt trycka pennan mot sitt pappersblad

när jag lutar mot vinden som är full av ljud och dofter från kajen

Den bär på en trött man, vinden alltså,
som levt äventyr genom tid och ungdom

med skam och förtvivlan, längtan och hopp
inser jag att jag enbart vore en envis dumbom

ifall jag förkastade själva livet i irritation mot dig