Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Djuriskt tragiskt.

Jag har hål
som sätter punkt
och membran
som främjar nya försök.
Om jag vill kan jag skapa nyanserade stickspår
för öm vilja
bara genom att tänka i en enkel gråskala.

Klockan tickar och tiden går
så långsamt
och slår så hårt.

Jag har gått för långt,
för många gånger-
första gången, sista gången-
snart smäller det!

Alla tankar,
som tilltrasslat garn i stora härvor,
meningslöst rabbel, lösryckta satser
som bränner huden svullen,
du,
du pratar om sanningen
men
vad fan vet du om livet?

Vi var bara bleka foton
och vi delade alldeles för få
andetag
för att vi skulle ha kommit
undan
med att kalla det för ett förhållande.

Vi var bara knullande pingviner,
svartvita och kalla.




Fri vers (Spoken word/Slam) av KallaHanden
Läst 353 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-02-09 17:37



Bookmark and Share


  Tomas Karlsson VIP
Starkt!

Bokmärker! :-)
2018-05-03
  > Nästa text
< Föregående

KallaHanden
KallaHanden