Kylan tränger långsamt
in under genomskinlig hud
kyler kroppen varsamt
utan ett ljud

frossbrytningar skälver
och söver sinnen
frosten kroppen välver
och dövar alla minnen

vitskimrande frostigt hår
pupiller med frusna ögonblick
ögonfransar stillna får
ett liv försvinner i ett klick

från en kameras frusna öga
där slutarens snabba rörelse
fångade ett liv fallet till föga
av ångest och ruelse

se hur kroppen stelnat har
i ögonblick av frusen stillhet
minns det som en gång var
en värme och en närhet

för bara en stund sedan
men nu, försent redan