Utmattning, förtär ens själ,
förkastar andra, och skapar misär,
irritation byggs på, utan lov,
ilska, förankras i ett tungt,
bottenlöst schakt,
medan mörker avspeglar ens dystra tankar,
man är ensam, å så ensam......
Depression? NEJ!
För glad, livslusten är kvar.
Något visas.

Brist på motivation.
Brist på glädje.
Brist på sorg.
Brist på allt.

Men här ar jag.
Lättjat glider man fram,
är det fel att sluta bry sig?
ÄR DET FEL?!
Driven av något, men vad?
Ensamheten?
Brist på kärlek?
Kom alla svar!
Trampa ner mig med visdom,
du dystra, onda värld.
Vad har jag gjort,
för att tjäna denna jord?

Brist på allt.
Brist på sorg.
Brist på glädje.
Brist på motivation.

Det kommer tillbaka.
Eller?
Osäkert, stegar jag fram.
Hjärtat som pumpat normalt,
slår konstigt.
Är du min omstart?
Osäkert dämpar jag min lycka.
Hur ska jag våga?
Spelar hjärnan ett spratt?
Lurar jag mig själv igen?
Jag orkar inte längre.
Jag lever, ser bilder, ser dig.
Säkert bara jag, som lurar mig själv.
Du är glädje om inte för dig,
så verkar det vara här för mig.

OBESKRIVLIGA TANKAR FÅR LIV!
I en dans, moment 22,
ren och skär ondska.

Jag är trött.