Då imperier uppstod och utvecklades i det mänskliga samhället innebar detta i grunden att stora ekonomiska möjligheter skapades. Och på den tiden genomdrevs lagarna enbart med vapenmakt och soldater. Bara genom att ett välde fick en stor utsträckning, oberoende av de regionala kulturerna, kunde man åstadkomma en marknad som kunde tillfredsställa behoven i imperiets centrum, då först i det gamla Rom, därefter i Konstantinopel / Istanbul o.s.v. Levnadsstandarden inom imperiet var inget politiskt eller socialt problem, det räckte med att medborgarna i rikets centrum levde gott, att senatorerna, prästerskapet, generalerna och köpmännen levde ett gott liv, och det som hände i de vidsträckta ytterområdena av imperiet hade inte den ringaste betydelse, där skulle man helt simpelt producera brödsäd och andra jordbruksprodukter samt betala skatt. När det uppstod något uppror eller väpnat motstånd skickades snabbt en större eller mindre truppstyrka dit, och motståndet kvävdes. Med ungefär samma tankesätt och beteende har praktiskt taget alla krig uppstått och genomförts i alla tider, givetvis med en del modifikationer som krävts av tiden, platsen, de regionala förhållandena och utvecklingen inom samhällsliv och teknik.

I dagens värld har vi en oerhörd utveckling inom ekonomi, teknik och media. Vi lever i en digital epok och i en global ekonomi. Imperierna har reformerats, territorier har utbytts, den politiska kartan har förändrats, men vi måste tänka på att detta har haft många drivkrafter, nationalstater har skapats framför allt i Europa och Afrika. Det rör sig om en mycket komplex utveckling som inte går att återge i sin helhet i en text som denna. Av det skälet är det nödvändigt att endast nämna allt detta utan att gå in på särskilda analyser. Vi kan då säga att vi har två huvudsakliga utvecklingslinjer: å ena sidan den våldsamma tekniska, militära, ekonomiska/kommersiella utvecklingen, den enorma befolkningstillväxten globalt, uppkomsten av nya marknader, politiska och strategiska överenskommelser, traktat, särskilt sådana traktat som inneburit stora internationella ekonomiska och politiska blockbildningar, och å andra sidan uppkomsten av nationalstater i många delar av Europa, Afrika, Asien och Amerika. Just här visar sig en logisk motsättning, som det är värt att gå in på i detalj, för att nå fram till kärnan i den kris som berör hela mänskligheten.

”Vår civilisation befinner sig nu i ett övergångsskede mellan de inbördes stridande imperiernas tid och en ny epok av enighet och global fred” säger nobelpristagaren John Boyd Orr.

Om vi tittar på det rådande tillståndet, ifall vi så att säga lämnar filmen och försöker urskilja den enskilda bilden av världen, så ser vi det här läget: För att börja med Europa så är den Europeiska Unionen idag den ekonomiska medelpunkten och navet för hela världsdelen. Det är en storkonsument men också en storproducent. Det är samtidigt ett stort område med mycket hög teknisk och vetenskaplig utvecklingsnivå. Den främsta ekonomiska stöttepelaren är Tyskland, i andra hand Frankrike. EU består av 27 oberoende stater, av vilka en del har gemensam valuta. Det finns också ett antal stater, som inte är särskilt betydelsefulla i fråga om ekonomisk och politisk potential, som försöker vinna inträde i den Europeiska Unionen. Vid första anblicken verkar det inte finnas något att oroa sig för, EU har sitt utbredning, med sin produktion och med sina konsumenter, med sin mänskliga och tekniska potential, som mer än väl uppfyller alla behov för en fortsatt ekonomisk utveckling och tillväxt. Vari ligger då det onda? Kärnan i problemet verkar helt klar, att den först uppkommit för två år sedan genom den djupa kris och depression som drabbat USA och som följd därav många områden i världen, och nu brottas flera stater inom EU med en kris genom offentliga skulder. Om Amerika hade mycket enklare att lösa sitt stora problem med bankkrisen och den ekonomiska depressionen, så förefaller detta under EU:s förhållanden att vara en omöjlig uppgift. Till detta finns det ett både logiskt och starkt skäl: Den traktat som denna ekonomiska enhet bygger på, tillåter inte att beslut fattas, det kräver tid, 27 regeringar måste komma överens, dessa beslut måste ratificeras av 27 parlament, och tiden räcker tydligen inte till för att förhindra den eld som förbränner i detta fall euron, och som följd av detta kommer verkningarna att nå utanför den gamla kontinenten och beröra hela världen. Det verkar som om den politiska traktat som projektet EU ursprungligen bygger på, och därefter den gemensamma valutan euro, inte utgör det nödvändiga instrumentet för att fatta snabba beslut innan elden har spritt sig till hela detta ekonomiska och politiska område. Men den här texten har inte till syfte att finna de skäl som tycks få grundvalarna att skaka i ett av de största ekonomiska imperier som mänskligheten upplevt.

Idag finns det minst fem mycket viktiga aktörer med i spelet. Totalt finns det på kartan över världens politiska och ekonomiska imperier fem aktörer av första rangen, nämligen USA, Ryssland, Kina, Indien och EU, och därjämte ytterligare två mycket starka stater som utgör viktiga marknader: Brasilien och Mexiko. För alla dessa länder är det mycket lättare att fatta beslut inom ekonomi och politik, om reformer eller strategi, mycket lättare än för EU. Men i förhållande till världsekonomin har EU och valutan euro en stor gravitationskraft: varje ödeläggande av euron eller upplösning av EU skulle innebära en undergångssituation!

Nu är kommunikationernas strömmar och trender utomordentligt kraftfulla genom att den högre teknologin med televisionen, internet och mobiltelefonen har kommit med i bilden. Det finns också en hel del andra stater, framför allt i Afrika och Asien, några även i Europa och Amerika, som inte kommit långt i utvecklingen och som har problem med demokrati och rättsväsen, men också nationella och religiösa problem. Under de nya förhållandena, med en teknologi som idag finns tillgänglig för praktiskt taget varje individ på jorden, under de specifika förhållanden där terrorismen är ett banalt vapen som ofta utnyttjas av regeringar, grupper och individer, är alltså den bild vi får fram, alltså det som framgår av det som nämnts tidigare i denna text, skrämmande. Vad är då det logiska som borde ske?

Först och främst, då man ser handels- och finansmarknaderna, särskilt finansmarknaderna, förkortningen av avstånden tack vare den tekniska utvecklingen, utbredningen av olje- och gasledningar från en världsdel till en annan, trafiken med transoceana fartyg, snabba flygplan och tåg, globaliseringen i stort, är det omöjligt att tro att krisen inte skulle kunna infektera hela världsekonomin. Om under de tidiga imperierna som Rom och Bysans allting skulle kunna stängas inne inom ett områdes gränser, förefaller detta idag totalt omöjligt. Enligt Jacques Delors, EU:s president åren 1985-1995, är det nu rådande läget den faktura som måste betalas för de fel som begicks av dem som blundade för den ekonomiska obalansen i medlemsstaterna, då man skapade euron. Frånvaron av en centralmakt för att koordinera den ekonomiska politiken har möjliggjort för en del medlemsländer att öka sina skulder. ”Finansministrarna ville inte veta av några meningsskiljaktigheter som de skulle bli tvungna att ta itu med” säger Jacques Delors i en intervju för Daily Telegraph. Under sådana förhållanden säger rena logiken att det krävs en samverkan, bara en världsregering skulle kunna ta itu med sådana extraordinära utmaningar.

Varför Nej? Det finns tusen skäl, som är så komplicerade, så invecklade, ett verkligt virrvarr. Men det främsta skälet verkar det som jag nämnde tidigare: skapandet av nationalstater i Europa, Asien och Afrika. Skulle dessa stater vara beredda att ge avkall på sin suveränitet till förmån för ekonomisk utveckling och ökad välfärd? Skulle ekonomiska stormakter som Ryssland och Kina gå med på ”ärliga” spelregler som skulle medföra en förlust av deras ekonomiska och politiska inflytande över stater och hela regioner? Tänk bara på detta: under förra seklet upplevde mänskligheten två världskrig, ett kallt krig och ett antal diktaturer jorden runt! Om det i ett gammalt imperium fanns en olydnad gentemot kejsardömets lagar eller ett uppror, så löste man detta enkelt: Man skickade iväg en armé och några generaler, och allt tog slut. Deras utbredning var nästan detsamma som vi har idag, men med en skillnad: då fanns inga nationalstater utan ett antal länder med olika språk och kulturer inom gränserna. Idag är det omöjligt att tala om en sådan regering som den som fanns i det gamla Rom, för det skulle stå i strid med de nationella intressena, till exempel mellan fransmän och tyskar, bortsett från att just de båda länderna finns i hjärtat av den Europeiska Unionen, och än mer gäller detta om vi fortsätter till sådana platser som Moskva, Peking och New Delhi, eftersom där finns en touch av imperium, genom deras styrka, ekonomi och ambition att dominera.
Relationerna är mycket ömtåliga, tiderna är föränderliga, tiden rinner ut för traktaten, folk och hela regioner accepterar inte längre en medeltida levnadsstandard, varenda händelse som kan inträffa i världens mest undanskymda del blir på rekordtid (maximalt inom en timme) en världshändelse (Breaking News). I händerna på varje vanlig människa på jorden finns något apparat av hög teknisk kvalitet och på många ställen på jorden och i rymden runt omkring finns massförstörelsevapen.
Förenta Nationerna med Säkerhetsrådet och Generalförsamlingen har en helt obetydlig roll i fråga om avgörande beslutsfattande, godkännandet av en vanlig resolution blockeras närmast systematiskt av de stater som har vetorätt, medan Internationella Valutafonden och Världsbanken fungerar som små räddningsbåtar på ett stormigt hav. Tänk bara att sedan andra världskriget har vi, jordens befolkning, blivit tre gånger flera och om 50 år kan vi vara uppe i omkring 12-15 miljarder! Jordens reserver av olja, hittills den främsta energikällan för mänskligheten, kan vara på upphällningen, och vår boning på jorden hotas av den globala uppvärmningen…. Ack Gud, om vi vid mitten av vårt sekel skulle vara trötta på den ekonomiska nedgången, bristen på olja, de höga temperaturerna, den ökande havsnivån, terrorismen, de obeständiga regeringarna, korruptionen…. törstande efter dricksvatten och hungriga efter lite vetebröd, allt detta sammantaget som i en Hollywoodfilm… men också beväpnade till tänderna bortom allt mänskligt förstånd. ”Se tillbaka på det förgångna med de olika imperier som uppstått och gått under, så kan ni förutse deras framtid.” (Marcus Aurelius).

Alltså, uttryckt på annat sätt, lösningen är en Världsregering, men under de förhållanden vi har nu verkar detta vara ren utopi. För, det tror jag står klart, internet och satelliter har byggt upp snabba handelsvägar, extremt snabba finansiella transaktioner, multinationella korporationer, men ännu har inte den globala människan skapats i juridiskt, internationellt och kulturellt avseende, hon är i sin begynnelse. En ny epoks begynnelse.
Kanske måste man ännu en gång se på Immanuel Kants politiska filosofi:
”Den konstitutionella formen för varje stat måste vara en republik.”
”Nationernas lag måste grundas på en federation av fria stater.”
”Världsmedborgarskapets lag skall begränsas av den universella gästfrihetens villkor.”


Translated from Albanian to Swedish Ullmar Qvick

Ed Martini