Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ej klar än

redan från början har min väg varit utstakad på något
sätt i min ensamhet efter vägen

jag vet inte varför jag alltid gick fel när jag alltid ville rätt
fylld av glädje mötte jag bara tårar

ofta djupt inom mej skälv djupt dolda överröstade med mitt
skratt starkt framproviserat med dåliga skämt

som roade andra mer en mej skälv men igenom att få andra
att skratta kände jag glädjen inom mej skälv

det var min räddning på något sätt för i min ungdom var jag
tvungen att spy galla och hata för att stå ut med mej skälv

det ledde till ord och handlingar som jag aldrig menade som
jag nu bär i mitt minne och samvete efter vägen

den bleker glädjen och ljuset dämpar njutning och förstärker
smärtan mentalt och känslomässigt




Fri vers av den nakna poeten
Läst 248 gånger
Publicerad 2014-02-15 10:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten