Sakta men säkert

går det upp för mig

att detta är det enda

som nu gäller för mig


Det enda som ger ro och vila

mot min ångest och smärta

i denna obeständiga värld

som är min tillfälliga bostad


Stenen som arbetarna kastade bort

har blivit hörnstenen som allt vilar på


De hånade honom

och han gav inte igen


Våra synder tog han själv på sig

för att vi skulle bli kvitt synden...


Han sår helade er


Ni var bortsprungna får

utan någon aning om


var ni var eller

vart ni var på väg


Nu är ni tillbaka

i tryggt förvar


hos era själars Herde


han som känner er bättre

än ni känner er själva...