Den sönderslagna kroppen
med ingen själ
Den är bara en skugga nu
Som för så längesedan
Ett ärr men också en låga
Lågan som brann av förtvivlan
är nu ersatt av hopp

Hennes ord på papperet
ekar stumma
Du ser hur förvridet allting var
och hur lite det spelar in
i det vi kallar verkligheten

Det är klart att vi inte glömmer
Det är klart att vi måste andas
samma luft som hon
och vi måste titta
men vi måste inte se

Vi måste älska
men kärleken är en nåd
Kärleken slår oss fria
Vi måste älska
men vi måste inte be
Vi måste skynda till varandra
Men vi måste inte le på vägen