Hej, tjena, tack, please.
Deras bedjande ögon,
påträngande desperation
spränger i mitt bröst och
gör det svårt att sova.
Ibland.
Men jag är egoistisk,
intrinsikalt självisk, ja,
kanske rent av ond.
Eller?
Jag försöker bara leva mitt liv,
utan prozac.
Försöker bara bli en mogen vuxen,
ett effektivt kugghjul.
Och kanske unna mig nåt då och då.

Hej, tjena, tack, please.
Hans bedjande ögon,
emotionella beroende
gör det svårt att bjuda till.
Jag försöker bara vara en mogen vuxen,
en fullvuxen parasit.
Försöker bara stänga av och på mig själv
på beställning.
För ibland ska man vara mänsklig,
så mänsklig att man älskar
sin man och sitt fosterland.
Men inte för mänsklig,
det finns tillräckligt många andra som kan ta din plats
i maskineriet.