Redan medlem?
Logga in
genombruten
Ja; inga men. Du håller ångesten stången, låter det som är vara, sötar min gröt och lägger en hand på mitt ansikte. Du lägger värderingar åt sidan, gör änglar med mig där snön nyss lagt. Du låter vilan lägga sig i knät och dra sin suck över livets oförätter.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 284 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2014-03-01 12:06
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |