Ditt piskande regn låter mig minnas sången jag nästan glömt
Toppar av träd låter symfonier av stenar regna ner på mitt medvetande
Jag är liten i min hjärnas oändliga rymd
Som en sjöfarande låter jag mig spolas genom vågor av klarhet
Till dina vita stränder kramar mig torr och mina tårar blir rötter i ändligheten
Bladens vibration vaggar min uttorkade skorpa tills känslosamhetens kräm lindar in mig i sitt smeksamma täcke
Blomstrande rötter sprider sporer av evig tid i spiralformade tankar om frihet
Ljusets flackande låga brinner i värmande styrka genom förstenade hjärtan
Omfamningen av svalkande våthet söver all ondska
Tystnadens energi ekar genom de dörrar jag försökt stänga
Alltets öppenhet strålar genom förstenade tvivel
Drunknande lycklig andas jag in haven genom huden
Kisande genom slöjor av dimma ser jag röd sol och måne mötas
Blundande möts vi blickande på samma himlavalv
Ljudet av lättnad står brinnande stilla i blixten