Det var en gång en sjutusan till karl i Norrlandsskogen.
Där levde han på att konkurrera med bästa krogen.
Han hade sin egen butik bakom en stor sjudjävla gran.
Där bakom trädet hade han sin egen brännvinskran.
Det var där bygdens törstiga gubbar smög in och tog den .

Långt uppe i Norrlandsskogen där hade Konrad byggt en lada.
Där inne fanns en tunna som han sa, för att han skulle bada.
Men länsman uppe i Norrlandsskogen han visste nog.
För han var där och bada och det luktade alltid krog.
Märkligt med tanke på en badtunna i storskogslada.

En dag där uppe i den mörkaste skog kom polisen pån.
Det var ju en lada, det behövdes ingen nyckel till slån.
Det var bara att kliva in och se hur det gick med bad.
Konrad fick bråttom i tunnan badande med kläder så glad.
Det var nog första gången han såg ut som ett fån.

Men länsman då? Hur klarade han sig ur det här.
Han var ovetande. Den här gången var han ju inte där.
Det gäller att hålla rätt på sina medarbetare har jag förstått.
Annars vet man inte hur det för en törstig länsman hade gått.
Förresten var kran vid gran för länsman en bättre mackapär.

Så nu smyger de ut till granen i den Norrländska storskogen?
Polisen, länsman och Konrad som nu har stängt logen.
Det var ju ingen av dem som var intresserad av att bada.
Speciellt inte på vintern i en ouppvärmd lada.
Och vem var tillräckligt nykter för att köra plogen.

Det var en sjutusan till karl han Konrad i Norrlandsskog.
Han visste hur man myndighetspersonerna tog.
Han visste hur man höll sig undan lagens långa arm.
Han visste hur man inombords kunde bli varm.
Så nu har han med köbildningen i skogen fått knog.