Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
KONTAKT MED FRAMFÄRD III


172.NATTENS TYSTNAD ÄR LÖGN 22

“Äsch, så otydligt ! “utropade den besvikna Elisabeth . En liten hund satt bredvid doktorn och gnällde svagt . Hon puttade bort honom vände sig mot doktorn och lade två fingrar vid hans halspulsåder.

“Död ! Han är död !”

Med en försiktig handrörelse rörde hon hans livlösa ansikte, ögon, läppar, hår.

“Min kära ,älskade doktor …förlåt mig , skamkänslor trycker mitt bröst ,men …jag är nästan glad…, du var på väg bort från mig. “

Hon tittade och en flygande tanke slog henne. De är lika !
Fasansfullt lika! Hennes ögon vandrade över deras ansikten. Hon böjde sig nära.

“Nej , nej! Det är omöjligt!”

Hon sprang till brygghuset och på soffan låg en bild. Hon tog den .Alla dessa år har han behållit denna bild! Han glömde inte henne.! Ilsken gömde hon den i behån och tittade sig omkring. Hon tog en ficklampa som stod på fönsterbrädan och sprang tillbaka och lyste på dem. Hennes ögon grumlades och ett skadeglatt småleende stelnade. Hon stirrade en lång stund, vände sedan sig bort och gick med skyndsamma steg till villan. Där begav hon sig hans arbetsrum. Hon tog på sig gummihandskar, vred på ett metallskåp och på väggen syntes en väl maskerad en rund cirkel. Hon tryckte på knapp och en lucka öppnades. Där stod ett kassaskåp. Hon tog nyckeln som låg bakom skåpet och öppnade det. För ett ögonblick tändes en grym girig känsla i hennes svettiga ansikte och förstörde hennes skönhet.

“Min framtid är säker! “ viskade hon när hon rensade skåpet på det värdefulla innehållet.

Hon hade inte tid att titta på några papper och lämnade kvar dem. Hon ställde skåpet på sin plats igen och sprang ut med en fylld plastpåse till sin villa.
Där gömde hon den ,svalkade sin nervositet under duschen , klädde på sig och tog ett glas whisky. Hon tog bilden igen och kände obehag av de två lyckliga ansiktena från förfluten tid. Hon drack whisky hastigt med stora klunkar , tog sedan mobilen och tryckte på några knappar .

“ Hallå ! Hallå !Kalle är det du ? Din pappa är död.. . kom så snabbt som möjligt!”, hennes fingrar med långa röda naglar som hållit mobiltelefonen spände sig så starkt att de såg ut som fågelklor.

“Vet du var Göran och Linus är ? “hon spetsade sina öron men hörde bara tung andning och sedan svarade en tom röst,
“Det är jag Göran, Kalle är ute ,han kommer strax ! Var är Linus ?Det vet jag inte ! ”
“Vad menar du ?”
“Du vet det bättre än jag …”
“Det är inte en passande tid att vara osams just nu , Kalle måste komma så snart som möjligt och du med !“

Sedan lade hon sig på soffan och föll i tung sömn.

Kalle häpnade vid synen av Linnea.

“Hur hamnade hon här?” frågade han Göran med iskall röst .
“Hur kan jag veta det ?”
“Men det är märkligt att hon …l ..e ..e .. är …. här!”

Göran ryckte på axlarna och hans ögon undvek Kalles misstänksamma blick.

“Okej! Farsan är död ! Hon med …. Vi måste kalla på polis och ambulans.”

Deras förvåning saknade gränser när ambulanspersonalen upptäckte att Linnea fortfarande var vid liv.

En härskande djup tystnad täckte Kalles sinne.



Forts.följ




Prosa (Kortnovell) av Lollitta VIP
Läst 422 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-03-11 18:12



Bookmark and Share


  aol
verkligen stark spännande följer med bävan,
2014-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Lollitta
Lollitta VIP